Jag älskar verkligen fotboll, att sitta och titta på en fotbollsmatch är en stor befrielse, något av den största avslappning som jag kan få.
Mitt fotbollsintresse ligger långt tillbaka i tiden, så långt som tillbaka till slutet av sextiotalet. Det började så här, det är i alla fall så här jag kommer ihåg det, den underbara upplevelsen av fotboll, laganda, supportrar, Östers IF och varmkorv. Min far hade ett lag som han började följa, och det var Östers IF. Vi åkte från Olofströmstrakten till Växjö för att se grabbarna i Östers IF spela fotboll i dåvarande “Superettan”, jag tror det på den tiden hette division två. Vi åkte till Växjö för att i stort sett se alla matcher som spelades hemma på Värendsvallen i Växjö.
Från början så var det nog inte så mycket intresse för fotboll för min del, utan det var nog att jag hade ett intresse som gjorde att jag hade något som jag kunde diskutera med killarna i klassen. På 60-talet, var man ju inte så populär när man var en tjej med ett handikapp, men intresset för fotbollen gjorde att man blev lite populär.
1968 var ett stort år när Östers IF tog steget upp till Allsvenskan, och samma år vann de Allsvenskan, sen följde jag detta lag i många år och där föddes mitt stora fotbollsintresse, ganska många år senare tog mitt nuvarande favoritlag sig upp i självaste finrummet: “Allsvenskan”, det var 1980 när mitt lag från Listerlandet, killarna i Mjällby AIF började spela allsvensk fotboll.
Min far och jag åkte på fotboll tillsammans så länge han levde och han höll också starkt på Mjällby men laget i hans hjärta var alltid Östers IF. Jag glömmer aldrig när vi i början på 90-talet åkte till Värendsvallen för att se Östers IF möta Mjällby AIF, en match som Mjällby vann med ett mål. Vi älskade verkligen varandra, min far och jag, men när det gällde fotboll kunde det vara allvarligt, jag kunde ju prata på ganska bra under hemfärden från Växjö, jag var ju jätteglad, Mjällby hade ju vunnit matchen, men min far började inte prata med mig förrän vi var nästan hemma i Blekinge. Jag kan ju egentligen bara hålla med “Farsan”, man håller alltid på sitt lag, det gäller i både med- och motgång.
Så till alla Er som nu håller på Mjällby AIF, kom ihåg detta, även om killarna inte alltid vinner sina matcher:
Man håller på sitt lag både i med- och motgång!!
Min son och dotter på Strandvallen den 24 september 2009
Heja Mjällby!!
Även om "Man håller på sitt lag både i med- och motgång!!" så behöver inte det betyda att man inte kan ha realistiska tankar om deras framgång/motgång.
SvaraRadera