Äntligen…

Äntligen en natt utan så mycket smärtor. Jag har ju inte kunnat sova ordentligt på flera nätter och dagarna har inte varit bra heller med alla smärtor i båda fötterna. Smärtorna i min friska fot har varit så jävliga så det har varit svårt att över huvud taget stödja på denna. Jag har ju inte fått ta några inflammationshämmande mediciner under en vecka eftersom jag medicinerat med kortison och läkaren tyckte att det skulle vara för stora blödningsrisker att ta båda medicinerna samtidigt men igår morse hade jag medicinerat färdigt med kortisontabletterna så igår kväll tog jag en tablett av de inflammationshämmande medicinerna och det hjälpte verkligen, det känns helt underbart att äntligen ha fått sova utan allt för mycket smärtor.

Nu är det snart dags att äta lite frukost och sedan skall jag ta en dusch och fixa mig lite inför eftermiddagens besök på Vårdcentralen. Tony hämtar mig på sin kafferast och sedan kör han mig till Vårdcentralen så att jag kan ta en del blodprover inför torsdagens läkarbesök på Blekingesjukhuset.

Livet har brutit ned mig
några gånger.
Det har visat mig saker
jag inte velat se.
Jag har upplevt sorg
och misslyckanden.
Men en sak är säker:
Jag reser mig alltid igen!

Önskar alla läsare en jättefin måndag!