Min längsta resa någonsin – Julen 2011 – Fortsatt intensivvård!

Så har vi kommit fram till julhelgen 2011. Den julhelgen tillbringade jag på intensivvårdsavdelningen på Blekingesjukhuset i Karlskrona. Den 21 december 2011 flögs jag hem till Blekinge med ambulansflyg som jag skrev i inlägget i fredags och då blev jag inlagd på intensivvårdsavdelningen på Blekingesjukhuset i Karlskrona. Den 22 december fick jag träffa mina barn för första gången efter en månads sjukhusvistelse. Tony och Christian kom först och hälsade på mig. Christian svimmade när han såg mig med alla slangar m.m. Anette och Christer kom och hälsade på mig lite senare på eftermiddagen, då var jag så himla trött så jag sov från och till men jag kom i alla fall ihåg att dom varit där.

Tony Hansen
22 december 2011 ·
Jag vill önska alla mina OCH Gunillas vänner en riktig GOD JUL och tacka alla ER som följd och stöttat oss genom allt som hänt.
Nu kan jag åter känna glädje genom att vi (Jag, Gunilla, Anette, Christian, och Christer) trots allt kan få fira jul tillsammans...
Om 1 timme åker jag och Christian och hälsar på Gunilla...

Christian Pölse Hansen är med Tony Hansen.
22 december 2011 ·
Kändes bra att få åka iväg med Tony Hansen och träffa mamma idag, väldigt kul att få träffa henne, men samtidigt lite läskigt att se henne ligga där och knappt kunna göra något, ändå mimade hon efter sin mobiltelefon :) säkert wordfeud som lockade.

Anette Hansen Persson
22 december 2011 ·
Idag har jag varit och hälsat på min mamma… Lite jobbigt att se sin mamma så, men den tanten är så envis och stark så hon repar sig snart...

Christer Morell Persson
24 december 2011 ·
Nu skall vi in och "fira" med Skorpan Hansen Morell Persson, Christian Pölse Hansen, Tony Hansen, Anette Hansen Persson och Gunilla Nilla Hansen i Blekingesjukhuset.

Tony Hansen
24 december 2011 ·
Nu har vi varit på sjukhuset och firat jul tillsammans med Gunilla...
Hon fick en mjuk nalle, som så ut som Skorpan, som hom kramade och hon "sade" till oss att hon skulle krama den så fort hon längtade efter oss...
Hon "sa" också att hon var sugen på att smaka lite läst, men hon ville ha Fanta apelsin, och det hade dom inte på sjukhuset. Christian och Christer åkte iväg och köpte Fanta till henne... Vaddå??? Det är ju jul, sa dom…  ;-)
Det märks att hon kämpar varenda dag, för i dag kunde hon lyfta armen ända upp till ansiktet... Jag kände ju också hur hon inte bara lyfte sin, men också min arm, för att visa hur styrkan börjar komma tillbaka…
I natt hade hon sovit utan respirator, och det helt utan problem... Snart kan hon säkert slippa andningskanylen i halsen, och då kunna börja träna upp rösten igen... ( tur att vi alla har köpt hörselskydd :-))
Hon verkar ju villa säga sååååå mycket nu...
Nu är vi hemma, och nu skall vi äta lite gott tillsammans, mens vi tänker på Gunilla,som längtar efter god mat.... (hon kommer få det när hon kommer hem, om det så tar evigheter innan dess...
God jul på er, önskar Gunilla och jag, till er alla...

Fortsättning följer…