Min längsta resa någonsin – Dags att flyga hem till Blekinge!

Så är vi framme vid den efterlängtade dagen den 21 december 2011 då jag skulle få flyga hem till Blekinge. Det skulle visserligen krävas intensivvård ett bra tag framåt men jag var ändå glad för att få komma till Karlskrona och närmare familjen.

Ja, tiden går....
Idag är det 7 år sedan flögs jag hem till mitt kära Blekinge och Tony fick ta bilen och köra hemåt efter en månad i huvudstaden. Det blev lite längre än vad vi förväntade oss. Jag opererades i slutet av november (23/11 2011) och skulle förväntas ligga kvar på Karolinska sjukhuset i ca 2 veckor och sedan ha rehabilitering ca 2 veckor i Blekinge eller i Skåne, och jag förväntades komma hem till julen, men det blev nåt helt annat än vad som både läkare/sjukvård eller jag/vi hade väntat oss. Den 21:e december fick jag träffa "flygläkaren" en stund innan jag och läkaren blev hämtad av ambulans/sjuktransport ut till Arlanda, där väntade en sköterska som jag faktiskt kommer ihåg namnet på, hon hette ju Gunilla :) Från Arlanda blev det ambulansflyg till Kallinge där en ambulans stod och väntade, denna ambulans tog mig, läkare och sjuksköterska sen vidare till Intensiven på Blekingesjukhuset i Karlskrona.

Tony Hansen
17 december 2011 ·
Fick just samtal från sjukhuset. Läkaren var helt förvånat hur snabbt Gunilla nu repar sig, och har i dag skickat förfrågan till sjukhusen hemmakring, så dom skall vara förberedda på att hon kan komma flyttas hemåt. Inte riktigt aktuellt ännu, men när det blir av, vill dom vill inte ha något krångel... Återkommer med en rapport senare i kväll.

Tony Hansen
18 december 2011 ·
Ikväll blev det lite senare på sjukhuset på grund av att jag skulle ut och äta julbord tillsammans med Harald och Marcela, och jag vill tacka, inte bara för den goda maten, men också för det trevliga sällskapet.
Gunilla kämpade på med att träna andning när jag kom, och hon ville jag skulle stanna kvar hela tiden.
Jag har hjälpt henne ikväll med olika saker, och det märktes att hon gillade att jag var där och hjälpte till. Hon gav till och med ett litet leende när jag "gav sköterskan ledigt" för kvällen.
Hur som helst har Gunilla det väldigt jobbigt just nu, och att träna in andning, sväljmuskler och tal, märker jag, är ett rent helvete (förlåt språket, men så är det) men jag skall försöka stötta henne så mycket det går, så hon fortsätter med jämna mellanrum...
I övrigt rullar det på, och man ser små framsteg varje dag, så än ger vi inte upp..
Kram på er…

Tony Hansen
18 december 2011 ·
Varje dag går det framåt.. I dag har Gunilla kört andningen helt själv det mesta av dagen. Helt otroligt, att på två dygn klara detta. Hon har också varit sittande i mer än mer än 3 timmar, och det var jättebra för lungkapaciten. Jag var hos henne tills hon var så trött av allt tränandet i dag, att hon bara gäspade, och ögonlocken gång på gång höll på att trilla ner... Jag var tvungen att ge mig av, för jag märkte att hon kämpade och kämpade för att inte somna mens jag var där, så nu vet jag i alla fall att hon kommer sova i natt. Och det utan sömnmedel... Skulle så inte vara fallet, är sköterskan beredd att ge Gunilla hennes sömnmedel för natten... För sova, det behöver hon nu, när dagarna blir så intensiva nu...
Ha en fin kväll/natt, så hörs vi i morgon igen...

Tony Hansen
20 december 2011 ·
Nu börjar det verkligen gå framåt, och i går pratades det lite om Gunillas fortsatta rehabilitering. Hon var helt utan andningshjälp (bortset från lite syrgas :)  under 8 timmar, och hon kämpar på med att träna upp allting nu. Det är ju ännu inte så lätt att kommunicera då hon fortfarande har en slang i luftstrupen, men med lite teckenspråk går det mesta.. Hon har lite smått fått börja smaka på lite olika saker, som youghurt, glass och annat, och nu börjar man känna igen henne när hon i går kväll ville ha färsk frukt.. :) Lotten föll på mig att få lov att mata henne med lite äpple, och det syntes att hon gillade det. Om det nu var äpplet, eller det att det var jag som fick mata henne, det förtäljer inte historien.
Det börjar ju kännas mycket lugnare nu, och igår fick jag också höra att det kan bli frågan om att komma till Karlshamn istället för som tidigare sagt i Lund eller Karlskrona. Det gillade jag att höra, eftersom jag vet vilken fin thoraxklinik dom har där.. Dock är det ju en lång väg kvar för Gunilla, och mycket rehabilitering och träning återstår.. Hoppas vi kommer få ett besked om det under dagen, så man vet lite mer om när och hur detta kommer ske.
Ha en fin dag allihop, och var försiktiga därute.. Så hörs vi...

Tony Hansen
20 december 2011 ·
Så har jag varit på sjukhuset igen, och nu fick jag bekräftat att Gunilla kommer att få sin rehabilitering i Blekinge... Allt ser ju jättebra ut nu, och det finns nu inget mer dom kan göra här på Karolinska, som inte kan göras i Blekinge... Kontakt med Blekinge har nu tagits, ock Gunilla flygs till Blekinge i morgon bitti... Därmed inte sagt att dom släpper henne här, utan allt kommer att övervakas, så hon inte kommer missa något i sin rehabilitering... Det var ett besked jag gillade, då man ju vet hur det funkar hemma.
Beslutet från Landstinget blir därmed att Karlskrona kommer ta det ansvaret..
Visst blir det mycket som nu skall klaffa, men eftersom jag nu vet allt om hennes rehabtid, känns det lugnt..
Ha det så gott därute, så hörs vi från Blekinge näst... ♥♥♥

Tony Hansen
21 december 2011 ·
Gomorron... Då var bilen packat, och nu blir det frukost, innan hemfärden börjar. Jag har precis fått veta att Gunillas flyg håller startklart, och alt går enligt alla planar och tidtabeller…

 Fortsättning följer…