Visst minns vi somrarna som barn
som alltid soliga med himmel blå
Vartefter som vi växte upp
blev sommaren mer blöt och grå
Somrarna när vi var barn
var jättelång, tog aldrig slut
Nu hinner vi knappt börja den
förrän den nästan tagit slut
Och tänk så tidigt vi gick sta'
och tog årets första dopp
Nu räcker det att doppa tå'n
- det är för kallt för skröplig kropp
Vi hoppade och skuttade
bland blommorna på ängen
Nu har vi blivit tröttare
och orkar knappt ur sängen
Fotsulan var härligt hård
efter barfotamarsch i grus och sand
Nu har vi alltid skorna på
utom kanske på gräs ibland
Blåbär plockade vi glatt
så hakan den blev blå av bär
Nu plockar vi i hink och bytta
nu bara handen fläckar bär
Pinnglass, päron och vanilj,
hörde alltid sommar'n till
Nu dricks kaffe med avec
efter potäter och sommarsill
Nu stundar ännu en sommar för oss
med myggor och bryggor och sommarvals
se till att ta för dig av värme och sol
för regnet - regnet? - minns ingen alls
- Agneta Hytteman - 
Denna fina dikt hittade jag på nätet idag, och det stämmer så bra hur man upplevde somrarna som barn!
Kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar