Sol, lys milt på
mörk, förvriden krona!
Du skall lösa krampen
och försona.
Sol, var inte hård
mot tomma grenar.
Håna inte, du som
blomning menar.
Knutna händer
skall du sakta tvinga:
Kropp, som plågas,
skall ditt ljus bevinga.
Formen, tvånget, tyngden
är det bittra.
Låt till jord som blommar,
allt förvittra!
- Arne Nyman -
Jag bloggar om allt i mitt liv och om mina sjukdomar, Klippel Trenaunay, CTEPH och numera även May Thurner syndrom
onsdag 15 april 2009
Dagens dikt!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar