Barndomstrakter

Hej mina vänner.

Jag vill här dela med mig en av Harry Martinsons vackra dikter, dikten om Alltidhult, "Längtan till Alltidhult". I Alltidhult gick Harry Martinson i skola, likaså min far och i Alltidhult steg jag och mina systrar på skolbussen som gick till skolorna i Jämshög (Jämse) och Olofström.

I önskedrömmen kan det stundom hända,
att allt tas om, får drömda perspektiv.
Vi förs av minnets ström och återvända
mot drömda utsiktspunkter i vårt liv.
Då väljer jag av hela hjärtat fullt
en ås bland dungarna kring Alltidhult.

I drömmen ser jag vårens bokar lysa
med späda lövverk nedom Boafall,
när vägen går till Alltidhult om våren
och skogen ter sig som som en ljusblond hall
med solens spel på genomlysta sväv
av friska löv som bilda vårens väv.

För skygg att låta hela hjärtat tala
om det som ligger närmast till för dikt,
gör människan orden vanliga och svala,
så snart hon närmar sig sin djupa bikt.
Men långt ur fjärran blev mitt hjärta fullt
av längtan varje vår till Alltidhult.

Så minns man våren, som blev född att svinna
mot sommarmognad på sin färd mot höst.
I soluppgången ser jag ljuset rinna
i barndomslätta floder ifrån öst.
Bland skogens lövverk bryts dess blonda ström.
I Alltidhult har livet självt sin dröm.

- Harry Martinson -

Må så gott och sköt om Er.

Kram
Nilla