Hejsan kära läsare!
Hur är det med er? Hoppas ni har det fint. För min egen del har det varit en ganska dålig början på det nya året. Jag låg ju inlagd i november-december för en blödning i mitt lår. Läkaren tog då bort min medicinering med Waran och satte i stället in sprutor med Fragmin som jag skulle ta under minst en månad. Senast jag pratade med sjuksköterskan på kirurgmottagningen var i mitten av december och då frågade jag om det var tänkt att jag skulle komma på ett återbesök men något sådant var inte inplanerat och i mitten av januari hade jag inte fått reda på något om när jag skulle sluta med Fragminsprutorna så Tony ringde till mottagningen för att höra hur jag skulle göra och frågade om inte läkarna behövde titta på låret eftersom det fortfarande är svullet och det finns en svullnad i ett blodkärl i låret. Ja, då fick jag en tid i måndags och jag fick träffa en läkare på Kirurgmottagningen på Blekingesjukhuset i Karlskrona (tyvärr finns det bara hyrläkare där) och som vanligt så fick jag ingen hjälp alls med svullnaden i låret utan nu måste jag ta kontakt med min läkare på Akademiska sjukhuset i Uppsala så får han ta ställning till vad som skall göras. Ja, sedan fick jag reda på att jag kunde sluta med Fragminsprutorna men det hade jag kunnat räknat ut själv. Jag kunde nog slutat med dom ännu tidigare (jag har ju tagit dessa sprutor i nästan 2 månader) men det är tydligen ingen som har haft koll på detta heller så om vi inte ringt dit kunde jag nog fått fortsätta med dessa hur länge som helst, sedan är det ju behandlande läkare som skall sätta in mig på rätt dos av Waran efter att jag haft Fragminsprutor men det kunde inte läkaren reda ut så vi fick själv ta kontakt med
AK-mottagningen på Blekingesjukhuset i Karlshamn för att få reda på hur stor dos jag skall ta av den blodförtunnande medicinen. Efter att jag blev utskriven har jag fått ta blodprov ett par gånger för att mäta mitt blodvärde och varje gång har vi fått ringa för att kolla hur värdet på provet varit. Det känns som att efter utskrivningen hade dom noll koll. Det är verkligen så trist när det känns som att det inte är någon uppföljning alls från läkarnas sida utan allt är upp till mig och jag får själv ta reda på saker och ting, man får liksom vara sin egen läkare många gånger, särskilt när man har en sällsynt diagnos. Jag blir i alla fall så trött på detta, det tar på min energi och jag som ändå är en positiv person blir faktiskt nerstämd av det och sedan pandemin ovanpå alltihopa, ja ni förstår nog att det har inte varit någon kul början på det här året, men som ordspråket säger det gäller att vara frisk för att orka vara sjuk??!! Som tur är så har jag en man som ställer upp och hjälper mig mycket och tar kontakterna med sjukvården när jag inte har orken.
Igår började inte dagen så bra heller eftersom jag hade smärtor när jag vaknade men efter att jag tagit mina smärtstillande och dessa hade börjat verka så kom jag igång med att städa min garderob. Jag rensade ut en del kläder som jag aldrig använder och en del packade jag ner i plastbackar. Plastbackarna ställer jag undan ett tag sedan får jag se om jag kan göra mig av med en del av dessa kläder längre fram. Det blev i alla fall ganska bra plats i min garderob och framför allt är det lättare att hitta bland kläderna så som jag har det ordnat nu.
Idag hade jag inte något särskilt planerat så det blev en lugn förmiddag för min del. När Tony kom hem från arbetet hade han nybakta frallor med sig så det blev lite “gofika” innan vi satte igång med lite hushållssysslor.
Önskar alla läsare en jättefin dag!
Ta väl hand om Er och varandra!
