Här sitter jag nu, i den lägenhet som sonen håller på att flytta till, han har precis flyttat ner köksbord, stolar och satt in en del i köksskåpen, tyvärr så orkar jag inte hjälpa till med så mycket, har ju min jävla värk och problem med andningen så att hålla på och bära grejer går ju absolut inte, men jag skall säkert kunna hjälpa till med något ändå, jag brukar ju inte ge upp i första taget. Nu har Tony också kommit hit, efter att han varit en tur till Sibbhult tidigare för att hämta en stege. Christian och Tony håller på att bära möbler just nu, jag är så tacksam att Tony kan och orkar hjälpa till, det är tur att han finns och att han orkar desto mer än mig, ibland känner jag dock att det blir alldeles för mycket för honom, eftersom han skall hjälpa mig med mycket till vardags och sedan när våra barn behöver hjälp så finns han också till hands. Det hade varit kul om jag någon gång fick råd till att ge honom en riktig fin semesterresa så att han och jag kunde åka iväg för att bara bli uppassade, det hade suttit fint att ge honom något fint som uppmuntran, så som han strävar på utan att klaga, min lille gubbe.
“Kärleken är stark som döden,
dess längtan obetvinglig som dödsriket,
dess glöd är som eldens glöd,
en Herrens låga är den.
De största vatten förmår ej utsläcka kärleken,
strömmar kan inte dränka den.”
(Höga V 8:6--7)